Ja, nu va jag här igen!

Eller matte skriver och jag kollar så att det stämmer!!

Tänkte att en uppdatering är på plats.

Detta är ju faktiskt min och mattes blogg!

Idag har jag inte varit så aktiv, well... lite då...

Medans matte jobbar så har jag och Hemi-katt varit hemma själva.

Katten har ju sovit på sin plats, typ enda stället jag inte når nåldynan på ens... Lite taskigt av henne om ni frågar mig!!

Själv har jag letat efter mitt tuggben, inte det stora utan det lilla jag kämpar med.

Hittade det inte... För det hade matte fått med sig i sin jackficka!

Men jag fick det när hon kom hem, och kollade så att hon inte tjuvätit på det.  Det hade hon inte!

Men under tiden så har jag tuggat lite på hennes hårsnoddar... Bara för att safea så att jag får ha mitt ben ifred nästa gång.

Sen så fick jag gå ut och springa på planen!

Yey det är jättekul!

Och jag är ju snabbast i världen!

Mina förfäder är ju  Greyhounds men de magra stackarna har inte en suck gentemot mig!

Sen var jag jätteduktig när matte kallade på mig och kom direkt! :D

Attans vad godis, beröm och bus jag fick! :D

Kanske ska lyda lite mer ?!

Helt klart värt det...

Så idag har jag varit den där duktiga valpen och nu har jag fått kvällsmat med och halvsover i soffan bredvid Leijon.

Matte vann dock diskussionen om huruvida jag får jaga, slicka och pussa på hennes katter... idag i alla fall!

Imorgon ska eventuellt Jessica följa med på promenad och jag tänkte sedan sno flickornas pannkakor!

Hehe!

Så det är fullt upp att vara en Grand Danois alla dagar i veckan.

Inse nu att jag inte är en bortskämd hund men måste poängtera att jag älskar att jag fått en helt egen 1,20 säng att sova på =)

Det är ganska mycket bättre än en sleten bäddsoffa som nu fungerar som utkiksplats.

Tur att det är jag som styr upp möbleringen här!

Fast på nätterna har jag halva dubbelsängen att sova i med...

Och i slutet av denna månaden ska jag få ett nytt koppel :D

Vad nu det ska vara bra för när jag är bäst på att vara lös!

Aja, nu tar sömnen över.

Nya äventyr imörrn!

VOFF!

Ja, ni som känner mig IRL har väl märkt att det inte har varit den vanliga Mia som visat sig senaste tiden.

Självklart är man överlycklig för nya jobbet.

Efter 2 års sökande har jag hittat mitt drömjobb med mycket körning och dessutom med Trailer =)

Men efter lyckan kommer sedan ångesten.

Oron!

Tänk om jag inte fixar det!

Eller det värsta... Hur fan ska jag kunna tanka bilen så att jag har råd att ta mig till och från arbetet under en månad innan lönen kommer??

Har grubblat. Funderat och mått dåligt.

Att nu under en längre tid ha kunnat betala hyran men utöver det, fått leva på sina vänner för att få det hela att gå runt.

Att inte veta om och när det kommer att bli bättre.

Inte kunnat se ljusglimtarna eller ta vara på dem.

Sista tiden har det verkligen varit jobbigt.

Finns så många jag saknar och vill kunna hälsa på, att få höra från dem att de saknar mig lika mycket som jag saknar dem.

Men att ha 80 kr att överleva på är inte lätt när bilen ska tankas och man ska ha mat på bordet.

Utan mina närmsta vänner skulle det aldrig ha gått.

Sista tiden har det kännts som om alla sliter och drar i en åt olika håll. Man kan inte hålla det man lovar, inte göra vad man vill eller ens se lösningen på den ekonomiska biten.

Räddningen heter Memphis, Alex, Linn och Jessica!

Utan er skulle inte min värld fungera alls.

Även om jag inte kommer till er med alla mina bekymmer. Så vet jag att ni finns där.

Tyvärr har min oro lett till att jag inte mått bra, vet att det finns dem som har det värre så varför gnäller jag?!

Men har inte varit på det bästa humöret, vilket mest gått ut över mina närmaste. :(

Speciellt Memphis.

Trots att matte varit nere, så är han alltid glad, tröstar och försöker muntra upp. T

ar skiten...

Men det är ju helt fel!

Det är jag som ska stötta honom! Inte tvärtom! Jag kan inte låta mina problem gå ut över en överbeskyddande hundvalp som tvingats växa upp alldeles för fort =(

Mitt humör har pendlat, jag har inte orkat att finnas där för dem som finns för mig.

När jag mår dåligt vill jag bara stänga av omvärlden, gräva ner mig i ett hål och sen ligga där tills det löser sig.

Även då jag vet att saker och ting inte löser sig av sig självt. Man måste ta tag i saker själv.

Men att behöva höra av sig till företag och bett om att få vänta med att betala räkningar för att man inte kan re ut det nu, är väldigt svårt.

Påfrestande psykiskt att vara snart 24 år och inte kunna stå på egna ben.

Jag vet inte varför det är så.

Men jag har försökt.

Nu har man jobbat med något som man vet att det betalar hyran, dock inte mer. Att för varje sekund veta att ju längre jag håller på med detta så sätter jag min hälsa i farozonen ( Knäskadan som spökar ) och att händer det nått, att jag gör ett misstag så går hela min framtid åt fanders. En inflammation på grund av att man vänder sig om för hastigt en gång till och det blir en ännu längre läkningsprocess med operation och grejer.

Varje vecka, varje morgon intala sig själv om varför man gör det...

Detta trots att kollegerna är underbara och man trivs i miljön.

Men jag ber om ursäkt för hur jag betett mig senaste tiden.

Att ni som försöker hjälpa bara fått mothugg. Att mina problem gått ut över er.

Att jag inte orkat höra om era bekymmer eller problem utan satt mig själv i fokus.

Men det värsta är att jag låtit mina problem gå ut över andra. De har fått ta mer skit än vad de förtjänat och om de sagt något med fel ord har jag vänt taggarna utåt.

Jag är ledsen över att min fasad spricker emellanåt.

Och jag kan inte ens säga varför till dem som behöver veta det.

Rädd för att de inte skulle förstå...

Så återigen!

Tack mina änglar för att ni finns vid min sida och står ut med detta...

Idag kom lösningen på bränsleproblemet.

GULD VÄRT :D

Tack vännen!

Så igår hade jag en skitdag - idag är det mycket mycket bättre och detta tack vare tre individer!

Ni vet exakt vilka ni är =)

Har nu suttit och studerat mina tre husdjur.

Mest för skojs skull då jag tycker det är intressant att se hur de betér sig emellanåt.

Har konstaterat det jag länge anat angående mina katter.

De är precis som ett gift gammalt par ( tänk er Ada 88 år och Gustav 91 år)!

Hemi då som är äldst, 4 år nu till sommaren är en riktig surkärring.

Morrar och fräser, tar den plats hon behöver och är väl lycklig på sitt sätt.

När Memphis ( hunden på 7 mån) kommer och vill leka med henne så är det alla taggar utåt och min fina rara katt förvandlas till en ilsken spottkobra.

Vovve begriper dock inte att det är nu det är läge att gå därifrån, utan står kvar tills ormkatten anfaller.

Hunden gnäller till och Hemi släpper taget när jag lägger mig i det hela.

Dock motvilligt.

På dessa sekundrar har hon gått från att vara katt till att vara orm för att sedan bli en pitbull.

Tjurigt fräser hon och går och lägger sig.

Vovve klarar sig och går då till nästa katt efter att ha sökt lite tröst hos matte som bara säger att han får skylla sig själv.

Gick det inte med Hemi så försöker vi med Leijon.

För Leijon kan man slicka, bita i svansen och även lägga sig på när man är hund.

Leijon är inte en bråkdel så arg som den andra lilla saken.

Då kommer dock matte och lägger sig i igen och säger att hundvalp inte ska vara på katten!

Men nu till saken.

Leijon som då är hanen är nöjd om han får mat och kärlek.

Mat kommer alltid först!

Kan påminna om en äldre man eller vilken man som helst...

Vägen till mannens hjärta går genom magen.

Annars är han en ganska högljudd katt, jamar och pratar en hel del.

Precis som en man med lite alkohol i sig.

I övrigt inte så stora krav på livet.

Han är helt enkelt nöjd om han får gå ut då och då och det finns mat i matskålen.

Samt om han får lite ömhet emellanåt.

Hemi däremot, är väl inte supernöjd över nykomlingarna som bor hemma hos henne.

Hennes tron är hotad!

Så gentemot Leijon är hon en riktig bitch, fräser, morrar, kör iväg honom, klöser... tittar på honom med en blick som säger " inte du nu igen!"

Trots detta så försvarar hon honom när de är ute.

Det är Hemi som tar fighten mot grannkatterna.

Leijon tittar på.

När vi klippte klorna på Leijon så protesterade han.

Från ingenstans kommer Hemi och anfaller personen som gör hennes kompis illa.

De kan även äta tillsammans och sova tillsammans, men i övrigt så gnäller Hemi mest på denna stackars lilla Leijon.

De är precis som ett gift gammalt par!

Bara undrar om hunden ses som deras kärleksbarn?!

Leijon är den snälla föräldern och förstår att det är ett barn han handskas med medan Hemi kör den hårda skolan...

Nu menar jag ju förstås inte att alla gifta har det såhär, tänker mig mer ett par som varit gifta i en evighet och är trötta på varandra men finns där för varandra när det verkligen gäller =)

Det Du betyder för mig går inte att beskriva med ord.

Jag kan inte hitta orden som kan förklara ens.

Men jag är så glad att Du finns i mitt liv.

Att dölja oro, deppighet eller att man mår piss för Dig, det går inte.

Det fick jag klart för mig idag!

Så

TACK

för att Du finns i mitt liv och delar med Dig av Din kunskap till mig!

Det är räddaren i nöden!

Att veta att trots att vi inte ses ofta, eller hörs av jämt så finns Du där när jag behöver Dig!

Tack för alla råd och din positiva inställning!

Detta gjorde min kväll!

Har fått lite mer klarhet i allting nu !

Du vet vem Du är....

Livet är inte alltid lätt när man är en Grand Danois- valp.

Oftast blir jag kallad kalv, älg eller liknande men jag  är faktiskt en hund.

Inte mitt fel att jag tillhör en av världens största hundraser, men det är ju den bästa med enligt matte!

Jag kan skälla, gnälla och vakta! Sen kan jag även "sitt" och en massa annat men det är bara om jag vill!

Godis funkar dock ganska bra som muta.

Jag gör ALLT för mat och godis.

Sju månader gammal är jag och jag har fortfarande inte fått ordning på de där fyra lemmarna som kallas ben, inte samma ben som man kan tugga på men ni fattar va?

Det är ett rent hel**** att tex klia sig.

Kolla bara filmen på mig som finns på mattes Facebook.

Just nu är jag ganska besviken!

Varför får jag inte jaga katterna eller ta deras mat?

Hårbollarna kan ju gå ut när de vill och fånga nått käk...

Jag måste vänta på att matte eller nån annan går ut med mig!

Sen jagar jag inte heller... Inte för att äta i alla fall.

Även om utbudet mat hemma är enformigt och snålt enligt mig så får jag ju så att jag klarar mig med bravur!

Men katterna behöver banta tycker jag!

Sen blir matte jättearg om jag jagar dem.

Speciellt Leijon för han säger ju inte till.

Inte ens när jag lägger mig på honom!

Men Hemi däremot...  Aj aj aj... den kattan hatar mig!

ja, ja Matte ska ta med mig ut på en långpromenad nu. Får se om jag lyssnar på henne eller inte!

Hehehe!

Nästa gång tänkte jag berätta lite om min ras, Grand Danois!

Alltid kul att se att man fått kommentarer här =)

Så får börja med att tacka för det!   

Har faktiskt varit en lugn helg....

Minns knappt vad jag gjorde förutom var hos en kompis i lördagskväll sen jobbat. 

Blir lugnt med äventyr nu ett tag framöver.

Men det gör inte mig nått, då kan man ägna sig åt odjuren och annat.

Just nu är det väldigt synd om Memphis....

Han får inte äta upp katternas mat,

han får inte ge Leijon en dusch,

han får inte äta ur kattlådan,

han får inte äta plastpåsar,  

han får inte slicka på borden,

han får inte jaga katterna,

han får inte hålla på med Hemi,

han får inte heller göra som han vill...

Stackars lilla vovven!

Jag är en grym matte, enligt honom! 

Men vi ska snart ut i lappmöglet så att han får älga av sig...

Ser ut som en nykläckt älgkalv när han far runt som en tosse!

Va inne med Adolf på verkstan igår inne i Vetlanda.

Kan säga att jag nu kommer att få betala 1200 spänn för exakt ingenting!

De gjorde en felsökning som tog dem 1 ½ timme och sedan kunde de inte få reda på vad de exakta felen är.

Utan fick istället  5-6 teorier om vad det kunde vara.

Och nu ska jag tillägga att detta var en märkesverkstad specialiserad på märket. 

Mekanikern snackade om kolvärdena kunde bero på att turbon är sleten, ah jo det är möjligt då bilen gått 38000 + mil, men när jag frågade vad ett byte av ett turboaggregat skulle gå på hade han inte en aning...  B

ra humör man blir på va?

Så näe, nu sätter jag mitt hopp till grabbarna grus att de får ordning på det hela... till en betydligt billigare summa.... Måste ju få igenom bes innan den 28:e.

Fast kan medge att jag är skitarg för att nu kommer man få betala 1200 för ingenting!

Fick ta det på faktura för att hinna komma på en lösning.

I övrigt så är man sjukt sugen på snus... Smaken! Men inga problem att vara utan det faktiskt... bara det man inte vet vad man ska stoppa i käften... Aja det går nog över.  ( och nu vet jag precis vad vissa av er pojkar tycker man som tjej ska ha i munnen och inte fan äre tuggummi)

Hmm annars äre inget nytt direkt... Man kämpar på.

Nu är det bara en månad som jag inte vet alls hur det ska gå, det viktigaste är ju att få in hyran och dieselpengar.... sen löser det mesta sig!

På återseende!

Känns som att det går mot ljusare tider och nu mår man bara bättre och bättre!

Tänk att i söndags när jag satt här och skrev så kändes det mesta botten, värdelöst, oroligt och bara allmänt skit.

Det vände i måndags!

Har inte hunnit blogga om det bara.

Hittade en annons på Blockets jobb sida som var intressant! 

Skickar in CV & PB och tänker inte så mycket mer på det.

Tills måndag förmiddag, då ringer han och undrar om jag kan komma på intervju, så på eftermiddagen blire en åktur till Jönköping och han är jättetrevlig.

Kändes väldigt avslappnat och blandat med humor så 20 min efter att man åkt därifrån så ringer han och säger att jobbet är mitt. =) 

Så ska nu köra containerbil, trailerdragare. Slipper lastning och lossning och chefen verkar superbra!

Kan inte vara mer nöjd! =)  Så nu har man ett toppenjobb att satsa på, :D

Fy fasen vad glad jag är =)  Och snabbt har det gått med!

Sade upp mig i förrgår på städet! och tar semester dessa två veckor... Lite ströarbete kanske.

Sen som alltid, när det väl har löst sig. Då ringer andra åkare och undrar om man kan hoppa in. Ja, till den 1 mars funkar det ju.

Så väntar lite Stand By idag på att kanske få en CE-körning upp till Sundsvall, men än har han inte hört av sig så det kanske löste sig på annat sätt.

Whatever... överlycklig över att allt kommer att lösa sig. Så planerar en flytt med... blir kanske Björköby om allt går i lås....

Annars Nässjö.

Vad som som kan ligga närmare Jkpg.

Pendla 50mil i veckan är dock ganska onödigt....

Får se vad som händer... är öppen för förslag!

Men hur skönt som helst... denna månaden blire tajt, sen vänder det....

Har även en ganska bra plan över påsken med. så det ser jag framemot! Äre nån som kan tänka sig vara hundvakt med så blir jag överlycklig! 

Aja =)

Igår så var det full rulle med,  jobbade sista dagen i Lammhult, kommer hem och ser att Memphis har haft otroligt kul med en pappersrulle som tillhörde mattan... Sedan har han haft ännu roligare med all reklam som låg på byrån.

God lust att strypa honom men det behövdes ju ändå städas här... så städar och kommer på att det kanske går bra att möblera om med.

Blev supersnyggt!

Dock en aning orolig över mig själv när jag kommer på mig själv med att stå och snacka med hunden om planlösningen :S

Så nu har vovve en säng att ligga på istället för en bäddsoffa som börjar bli för liten.

Sen har jag bytt lite gardiner... Extra nöjd i sovrummet!

Aja det tog sin lilla tid men nu är det fint hemma med. Disken ska vi inte ens tala om!

Och Hemi-katt har fått en egen plats som hon använder flitigt. fast nu är hon ute och donar med sina åtaganden... Spöa upp grannkatten, reta Leijon med mera...

Hm, så det har hänt en del denna veckan!  Faaaan vad glad jag är!

Längtar som fasen tills man får börja!

Ja så var det söndag igen och helgen har väl varit ganska lugn om man ser det på det ena sättet.... Men den är ju inte slut ännu!

Bästa var i fredags då lilla Pärlan brummade igång igen efter 2,5 år.  Det tog bara 20 min att starta na efter så lång tid. Var två tändkablar som satt helt fel,

och sedan kan det ju vara bra att ha bensin i tanken när det ska dras igång V8 :) Så lyckan är ganska total... Bara nyfiken på hur växellådan mår.

Medan grabbarna fixade med elen i garaget så gick jag och Memphis en runda.

Han var faktiskt otroligt duktig på inkallning, trots att det var ny miljö och massa roliga saker att pyssla med.

Så det kanske blir hund av honom med?!

Just nu sover han bredvid mig här i soffan och är så söt och go som bara han kan...

Men säg det inte till någon!

För då blir ju hans machostil sabbad.....

Vi försökte dela ut den där jäkla reklamen igår men inte var det plogat nånstans inne i samhället.

Ska man skylla på de ändrade kör och vilotiderna vad det gäller snöskottning?!

I vilket fall så får det bli ett nytt försök idag. Men hoppas det går smidigt...

Själv har man en sprängande huvudvärk och konstant illamående. Det kom igårkväll så fick gå och lägga mig tidigt... Men mår inte bättre idag :(  Och detta utan alkoholen....

Ja, ja det kanske är så att vara gammal....  Eller mer troligt så beror det på vissa orosmoment som bara växer.

Fick erbjudande att fortsätta på timmar på jobbet men tror inte att det kommer att löna sig. Det är trots allt 5 mil att köra om dan, så det är en kostnad, sedan är det fruktansvärt dåligt betalt.

Lixom nu har jag ändå vikariat på 50% och får ut ca: 6700 :- i månaden efter skatt. Detta ska man klara hyra och räkningar på, samt mat och bensin... Nja denna månaden hade jag

90:- kronor kvar efter att hyran och räkningarna är betalda... Så satsa inte på städjobb!

Dessutom är det ett jobb som mitt olycksdrabbade knä inte tycker om... Får ont varje dag och känner att det sliter rejält... Inte bra... Men söker annat men det är extremt svårt att ge sig in i en

mansdominerad bransch som tjej och dessutom inte har så jättestor erfarenhet... Som sagt nu är Småland snart avklarat så kan bli  dax att röra på sig igen....

Norge är dock inget alternativ, det finns inget startkapital ens att åka dit. Sedan vet jag inte var man ska göra av djuren sånna fall...

Som sagt, många funderingar och orosmoment just nu. Men man får hålla fasaden uppe och hoppas att det kommer en lösning... Tyvärr är det bara

väldigt jobbigt psykiskt och ibland skymtar det igenom... :(  Ja, ja vem fan är på topp jämt?

Just nu är jag bara glad att Pärlan startar... Hoppas att vi får ordning på den snart...