Varje morgon vaknar man och funderar på anledningen till att kliva upp ur sängen.

Varje dag skrider sakta fram, likvärdig med den föregående.

Varje kväll lägger man sig i den tomma sängen och önskar att morgondagen blir bättre.

Fast i en cirkel där man spinner runt runt i ekorrhjulet utan att komma någonstans framåt, bakåt eller åt sidorna. Man kämpar för att ta sig upp och framåt men man står kvar på samma ställe - ännu mer utmattad än innan.

Jag kan räkna de personer jag känner tillit till på min ena hand. Ja, på mina tre fingrar. Jag vet att de finns där. Ändå vill jag inte lägga på dem för mycket då jag ser hur illa det påverkar dem negativt. Men jag kommer aldrig mer att släppa in någon annan så tätt inpå livet. För jag klarar inte fallet när de försvinner.

Undrar var mitt självförtroende tog vägen.

Var är hon som kämpar för sina mål och tar sig framåt på egna ben?

Hon som alltid reste sig upp trots alla nederlag och sorger.

Hon som alltid visste vad hon stod för - i alla lägen!

Kvar finns desperationen om att finna orken och styrkan igen.

Men hur långt jag än gräver så hittar jag den inte den här gången.

Det mesta känns så meningslöst.

Det är inte jag som håller mig själv vid liv längre... utan det är de tre personerna som bär upp mig så mycket utan att de ens vet om det.

Men aldrig mer ska jag lägga över mina problem på någon annan. Eller lita på deras ord. Allt som sades fick mig att vilja och orka kämpa.

För framtiden fanns där.

Nu när det är över så finns helt plötsligt ingenting kvar...

Bara tomheten.

Och jag förstår verkligen inte varför.

Men det är väl ödets lott - att när du behöver någon som mest så finns de inte kvar på grund av dina misstag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags var det den bästa dagen på evigheter. Även om det kom en stor tråkig nyhet. Men jag bestämde mig för att inte bryta ihop, lade nyheten i bagaget med allt annat skit och njöt av sällskapet, bilarna och musiken. Värt varenda sekun...

Memories that tear apart what's left of my heart..           Long time ago.. I miss that girl ´cause she was someone else than she´s today.     .   My strength My Happiness My Confidence       My Heart and Soul My hea...

När man kan räkna glädjeämnena på sin ena hand och inser att det finns gott om plats kvar ändå. När man inte vet hur länge till man orkar kämpa och energin har tagit slut. När den fysiska smärtan tar över hela din kropp. När den psykiska delen...

  Så här tidigt har nog bloggen aldrig uppdateras och det lär väl knappast hända igen anar jag. Men man ska aldrig säga aldrig.   Har ju gått hemma och skrotat senaste veckan, lätt panikångest som stiger allt mer och mer. Nu är det så att ma...

  Jaha, det går fortfarande kanoners med jobbet och jag trivs :) Haha charmiga "äldre" chaufförer att tjöta lite med under väntetiden i Oslo. Torbjörn är en av dem och han är jätteglad när man kommer för han tycker att "di trenger vackre piger...