Ja just det... Det fanns en liten blogg här.

Hm vad händer som är värt att skriva ner men inte så att man avslöjar allt?

Good Question.

Nej men livet rullar väl på. En del dagar mår man sämre, andra bättre.

Att livet är som en berg och dal bana kan jag skriva intyg på.

Men sommaren har verkligen förändrat mig och min tillvaro.

Jag värdesätter ett fåtal vänner allt högre, ja dem kan kan jag räkna på min ena hand!

Sedan har jag valt bort en hel del personer i mitt liv.

Släpper inte in några nya längre.

Bygger upp fasaden igen, mursten för mursten, sakta och säkert.  Ett steg i taget, ett litet kliv...

Det är bara skalet som ni kommer åt... Inget mer!

Klyschan att hoppet är det sista som överger en stämmer...

Men vad gör man när hoppet har försvunnit?

Drömmarna slås i spillror och blir omöjliga att plocka isär och tejpa ihop igen..

Jag har gått från att vara en livs levande zombie, utan vilja utan förmåga att ta egna intiativ, till att nu sakta börja känna mig levande igen.

Vissa dagar känns det som om jag verkligen har förlorat allt!

Men så dyker en strimma ljus upp med en av de handfulla personerna och jag ser mig omkring och upptäcker vad jag har i livet. 

Och vad jag kan!

Ingen ska sänka mig igen, därför håller jag er andra på avstånd!

Ni får inte komma in, för jag har verkligen lärt mig att vara godtrogen kommer du ingen vart med alls bland folk.

Låt folk bevisa att de går att lita på, tvekar du det minsta så följ den känslan!

Den stämmer oftast.

Därför är jag så glad över att ha Alex och Mathias i mitt liv.

( Och några andra såklart )

Ingen av dem har någonsin försökt vara någon annan eller ens fått mig att tveka på dem under alla år.

De två vet nästan allt om mig och får därigenom ta all skit.

Senaste tiden har de verkligen varit mina stöttepelare och jag är så glad att ni fortfarande finns kvar efter allt som hänt.

Ni kommer för alltid att ha mitt hjärta i era händer!

Önskar bara att jag kunde återgälda allt som ni på olika håll och vis gjort för mig...

<3

För tre dagar sen var beslutet fattat.

Det blir en flytt tillbaka till Östergötland!

Platsen som jag verkligen kan slappna av på och vara mig själv.

Igår lades det beslutet på hyllan då en chans till Trailerjobb dök upp.

Jönköping - Oslo t/r

Timanställning.

Börjar imorgon.

Lite nervös är man allt.

Har inte en aning om hur tullen fungerar eller nått haha men det ska väl kunna lösa sig det med.

Jag hittar ju till Oslo i alla fall =)

Men återigen, inga höga förväntningar för att underlätta besvikelsen OM den kommer.

Funkade förra gången.

Det gick inte lås.

Hem och deppa några dagar innan man tar tag i det hela ännu en gång.

=)

Övrigt då?

Nja.... det tar vi en annan gång då en film lockar mer just nu...

Men måste erkänna att jag saknar någon extremt mycket !!!!!!!!!!!!

Fast jag vågar inte ta reda på vad jag verkligen känner...

Kärleken är konstig då man vet att den finns där men uppenbarar sig på ett helt nytt sätt och perspektiv.

Det väcker en hel del funderingar.

Men det som sker, det sker av en anledning och under tiden får man ha tålamod.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags var det den bästa dagen på evigheter. Även om det kom en stor tråkig nyhet. Men jag bestämde mig för att inte bryta ihop, lade nyheten i bagaget med allt annat skit och njöt av sällskapet, bilarna och musiken. Värt varenda sekun...

Memories that tear apart what's left of my heart..           Long time ago.. I miss that girl ´cause she was someone else than she´s today.     .   My strength My Happiness My Confidence       My Heart and Soul My hea...

Varje morgon vaknar man och funderar på anledningen till att kliva upp ur sängen. Varje dag skrider sakta fram, likvärdig med den föregående. Varje kväll lägger man sig i den tomma sängen och önskar att morgondagen blir bättre.   Fast i en c...

När man kan räkna glädjeämnena på sin ena hand och inser att det finns gott om plats kvar ändå. När man inte vet hur länge till man orkar kämpa och energin har tagit slut. När den fysiska smärtan tar över hela din kropp. När den psykiska delen...

  Så här tidigt har nog bloggen aldrig uppdateras och det lär väl knappast hända igen anar jag. Men man ska aldrig säga aldrig.   Har ju gått hemma och skrotat senaste veckan, lätt panikångest som stiger allt mer och mer. Nu är det så att ma...