I lördags var det den bästa dagen på evigheter.

Även om det kom en stor tråkig nyhet.

Men jag bestämde mig för att inte bryta ihop, lade nyheten i bagaget med allt annat skit och njöt av sällskapet, bilarna och musiken.

Värt varenda sekund och varenda krona.

Men hade hoppats på att det skulle ge en nya krafter eller lite uppmuntran.

Tyvärr inte.

Men har i alla fall lite nya minnen att fylla huvudet med istället för allt trassel.

Nyheten som kom var angående Memphis.

För andra gången hade han rusat in i en fårhage och attackerat fåren, varav två hade blivit skadade och ett fått sätta livet till.

Då hans nya matte är ren gotlänning så är det lite tvetydligt om det var ett vuxet får eller ett lamm han gav sig på då båda beskrivs med ordet "lamm" på gotländska.

Men detta var andra gången det hände och risken att han nästa gång går på en hund eller till och med en människa är stor.

Även om varken hon eller jag trodde att det kommer att ske så finns risken där.

Speciellt eftersom att hon har en dotter på 10 år och vi pratar om en stor Grand Danois med kraftiga käkar.

Jag vill verkligen inte ha det på mitt samvete...

Så vi pratade länge och väl.

Jag sa att jag förstår att det är ett oerhört tungt beslut och att hon självklart får göra som hon vill.

Jag förstår båda alternativen.

Hon grät när hon sa vad hon trodde var bäst, och jag kan verkligen inte göra annat än att hålla med henne.

Så i torsdags fick Memphis somna in.

Det känns tungt faktiskt.

Ännu någon betydelsefull borta... 5:e för iår!

Vila i frid finaste Memphis!

Annars är allt åt helvete som vanligt.

Fått diagnosen Depression nu av psykologen och ja... mörka tankar och hopplöshet är en del av vardagen.

Jag ser verkligen ingen ljusning alls...

Aldrig får det hända något bra känns det som.

Nederlag på nederlag hela tiden...

Just nu så lever man inte... Man överlever men det är inte mer.

Bara att kliva upp ur sängen och duscha är en stor kamp...

Äta?

Igår orkade jag koka pasta... Idag blev det bara mackor...

Känner mig så ensam här..

Ingen att umgås med direkt.

Inte råd att åka nånstans.

Inget jobb - inga pengar.

Ingen mening att ens lämna sängen...

Orkar inte ta tag i saker ens. På sin höjd tömma kattlådan och ge dem mat.

Insett att 2014 är det värsta skitåret nånsin! Och jag som trodde att nu kan det inte bli värre...

Man ska verkligen bli nertryckt i skorna gång på gång på gång...

Men hur rycker man upp sig igen?

Efter allt som hänt?