Livet är inte alltid lätt när man är en Grand Danois- valp.

Oftast blir jag kallad kalv, älg eller liknande men jag  är faktiskt en hund.

Inte mitt fel att jag tillhör en av världens största hundraser, men det är ju den bästa med enligt matte!

Jag kan skälla, gnälla och vakta! Sen kan jag även "sitt" och en massa annat men det är bara om jag vill!

Godis funkar dock ganska bra som muta.

Jag gör ALLT för mat och godis.

Sju månader gammal är jag och jag har fortfarande inte fått ordning på de där fyra lemmarna som kallas ben, inte samma ben som man kan tugga på men ni fattar va?

Det är ett rent hel**** att tex klia sig.

Kolla bara filmen på mig som finns på mattes Facebook.

Just nu är jag ganska besviken!

Varför får jag inte jaga katterna eller ta deras mat?

Hårbollarna kan ju gå ut när de vill och fånga nått käk...

Jag måste vänta på att matte eller nån annan går ut med mig!

Sen jagar jag inte heller... Inte för att äta i alla fall.

Även om utbudet mat hemma är enformigt och snålt enligt mig så får jag ju så att jag klarar mig med bravur!

Men katterna behöver banta tycker jag!

Sen blir matte jättearg om jag jagar dem.

Speciellt Leijon för han säger ju inte till.

Inte ens när jag lägger mig på honom!

Men Hemi däremot...  Aj aj aj... den kattan hatar mig!

ja, ja Matte ska ta med mig ut på en långpromenad nu. Får se om jag lyssnar på henne eller inte!

Hehehe!

Nästa gång tänkte jag berätta lite om min ras, Grand Danois!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags var det den bästa dagen på evigheter. Även om det kom en stor tråkig nyhet. Men jag bestämde mig för att inte bryta ihop, lade nyheten i bagaget med allt annat skit och njöt av sällskapet, bilarna och musiken. Värt varenda sekun...

Memories that tear apart what's left of my heart..           Long time ago.. I miss that girl ´cause she was someone else than she´s today.     .   My strength My Happiness My Confidence       My Heart and Soul My hea...

Varje morgon vaknar man och funderar på anledningen till att kliva upp ur sängen. Varje dag skrider sakta fram, likvärdig med den föregående. Varje kväll lägger man sig i den tomma sängen och önskar att morgondagen blir bättre.   Fast i en c...

När man kan räkna glädjeämnena på sin ena hand och inser att det finns gott om plats kvar ändå. När man inte vet hur länge till man orkar kämpa och energin har tagit slut. När den fysiska smärtan tar över hela din kropp. När den psykiska delen...

  Så här tidigt har nog bloggen aldrig uppdateras och det lär väl knappast hända igen anar jag. Men man ska aldrig säga aldrig.   Har ju gått hemma och skrotat senaste veckan, lätt panikångest som stiger allt mer och mer. Nu är det så att ma...