Potatismos i huvudet, inget minne, trött och allmänt förvirrad är dagens status.

Känner en stor ångest inför att åka och jobba, har verkligen ingen lust alls.

En vän påstår att jag lider av utmattningssyndrom, så kollade upp det på nätet.

Stress i privatlivet och stora oväntande händelser och förändringar under en längre tid....

Är 7 år en lång tid eller?!

Orsakerna fanns ju med allihopa och en ganska bra beskrivning på hur man mår och känner sig.

Så gjorde ett test och resultat blev: Sök Hjälp!

Hm, nej tack...

(läkarskräck)

Låt mig bara vara!

Det blir bättre.

Önskar jag.

Nu ska man bara samla sig för ännu en lång helvetesnatt i Vetlanda och sedan a-post så det blir ännu mer stressande än när man kör Tranås. :(

Men det gäller att bara svälja tårarna och dra på det falskaste leendet nånsin, komma över tröttheten och kämpa vidare.

Men att man inte orkar längre - Det är ganska uppenbart!