Ja just det... Det fanns en liten blogg här.

Hm vad händer som är värt att skriva ner men inte så att man avslöjar allt?

Good Question.

Nej men livet rullar väl på. En del dagar mår man sämre, andra bättre.

Att livet är som en berg och dal bana kan jag skriva intyg på.

Men sommaren har verkligen förändrat mig och min tillvaro.

Jag värdesätter ett fåtal vänner allt högre, ja dem kan kan jag räkna på min ena hand!

Sedan har jag valt bort en hel del personer i mitt liv.

Släpper inte in några nya längre.

Bygger upp fasaden igen, mursten för mursten, sakta och säkert.  Ett steg i taget, ett litet kliv...

Det är bara skalet som ni kommer åt... Inget mer!

Klyschan att hoppet är det sista som överger en stämmer...

Men vad gör man när hoppet har försvunnit?

Drömmarna slås i spillror och blir omöjliga att plocka isär och tejpa ihop igen..

Jag har gått från att vara en livs levande zombie, utan vilja utan förmåga att ta egna intiativ, till att nu sakta börja känna mig levande igen.

Vissa dagar känns det som om jag verkligen har förlorat allt!

Men så dyker en strimma ljus upp med en av de handfulla personerna och jag ser mig omkring och upptäcker vad jag har i livet. 

Och vad jag kan!

Ingen ska sänka mig igen, därför håller jag er andra på avstånd!

Ni får inte komma in, för jag har verkligen lärt mig att vara godtrogen kommer du ingen vart med alls bland folk.

Låt folk bevisa att de går att lita på, tvekar du det minsta så följ den känslan!

Den stämmer oftast.

Därför är jag så glad över att ha Alex och Mathias i mitt liv.

( Och några andra såklart )

Ingen av dem har någonsin försökt vara någon annan eller ens fått mig att tveka på dem under alla år.

De två vet nästan allt om mig och får därigenom ta all skit.

Senaste tiden har de verkligen varit mina stöttepelare och jag är så glad att ni fortfarande finns kvar efter allt som hänt.

Ni kommer för alltid att ha mitt hjärta i era händer!

Önskar bara att jag kunde återgälda allt som ni på olika håll och vis gjort för mig...

<3

För tre dagar sen var beslutet fattat.

Det blir en flytt tillbaka till Östergötland!

Platsen som jag verkligen kan slappna av på och vara mig själv.

Igår lades det beslutet på hyllan då en chans till Trailerjobb dök upp.

Jönköping - Oslo t/r

Timanställning.

Börjar imorgon.

Lite nervös är man allt.

Har inte en aning om hur tullen fungerar eller nått haha men det ska väl kunna lösa sig det med.

Jag hittar ju till Oslo i alla fall =)

Men återigen, inga höga förväntningar för att underlätta besvikelsen OM den kommer.

Funkade förra gången.

Det gick inte lås.

Hem och deppa några dagar innan man tar tag i det hela ännu en gång.

=)

Övrigt då?

Nja.... det tar vi en annan gång då en film lockar mer just nu...

Men måste erkänna att jag saknar någon extremt mycket !!!!!!!!!!!!

Fast jag vågar inte ta reda på vad jag verkligen känner...

Kärleken är konstig då man vet att den finns där men uppenbarar sig på ett helt nytt sätt och perspektiv.

Det väcker en hel del funderingar.

Men det som sker, det sker av en anledning och under tiden får man ha tålamod.

Ett stort

GRATTIS

på födelsedagen till Dig!

Du är saknad här nere på jorden ska du veta.

Det är många gånger jag önskar att jag kunde få dina råd eller tips..

Vet inte hur många gånger jag letat efter ditt telefonnummer på mobilen för att sen inse att det inte finns något.

Jag kommer aldrig att komma över sorgen och saknaden av dig, du lämnade oss för tidigt så som många andra.

Men vad som än händer så finns ditt minne kvar.

Sov gott lilla mamma

och jag hoppas verkligen att du har det bra nu.

Du behöver inte oroa dig för oss du lämnade...

Det kanske löser sig.

1954 -09- 10   2006- 04- 14

Ett riktigt Ego-inlägg detta! Bara så att ni vet.

Ja, vet inte hur jag ska kunna sätta ord på vad jag känner och tänker just nu..

Allt är bara så... Förvirrande!

Jag är så trött i sinnet att jag inte vet vad jag heter, samtidigt som rastlösheten är olidlig.

Har i alla fall sökt några jobb idag!

Får jag chansen så tar jag den...

Men just nu känns det som att jag slits åt olika håll.

En del till Östergötland.

En del till Jönköping.

En del till Ljungbyhållet.

En del till Vetlanda.

Resten av mig vill bara kasta pil på kartan och se vart det bär hän.

Prestationsångest har jag då hur jag än kommer att göra blir det alltid någon som blir besviken.

Och det vill jag inte.

Sen har vi personen som jag verkligen har känslor för och vill finnas för... Ena dagen är det positivt och andra dagen är det negativt därifrån vilket får mig att tveka. Jag vill inte backa undan eller ge upp oss. Men jag kommer snart att göra det på grund av att min ork är slut.

Att han mår dåligt på grund av helt förklarliga orsaker är inte konstigt.

Men snälla, låt mig finnas för dig! Även om det bara är som vänner...

Men men... allt är bara så... förvirrande just nu.

Suck, vad ska man göra?

Känner av ett uns av panikångest som bara växer.

Värdelöst.

Sen har vi dagens datum, men right now är det gos med Hemi som gäller.

Katter är en bra terapi när man mår dåligt och känner sig ensam.

Hennes lugnande spinnande, närhet och kärlek ger mig tryggheten.

Det är något som jag alltid letar efter.

Ständigt saknar i mitt liv.

Någon som kan ge en omfamnade kram och bara tala om att det KOMMER att bli bättre....

Men aldrig att jag skulle välja bort min lilla prinsessa mer...

En sådan underbar katt som anpassar sig till läget, finns där och den enda som inte blir besviken för att jag visar mig svag.  Hon håller sig max två meter ifrån mig och ligger i sängen för att se till att jag har det bra <3

I alla fall, ett stort fett TACK till dig Mathias.

För att du finns mest.

Utan dig hade jag aldrig klarat av den här sommaren.

Förlåt att du är den som får höra allt och lite till.

Men jag har ingen annan som förstår på samma sätt som du gör.

Det är nog därför jag älskar dig för den du är!

Får avsluta med något positivt.

Ser fram emot helgen i alla fall! :D

Hoppas att planerna går igenom som de ska :)

 End of Summer Power Meet i Emmaboda 2013

spenderades i en blå Olds Cabbe med goa vänner och nåra öl.

Hur gött som helst och yes Mia fell in Love. 

Chrysler Newport 1965 Cabbe bara 145.000 :- bort 

GAAAAAAAAAAAASSH

Men trevligt vare :D

Ja ja...

Nån gång i livet kanske...

Bara hitta en rik sugar Daddy först hahaha...

Eller inte.

Mja fortsätter att vara en bitterfitta rent ut sagt.

Eller är det bara för att dölja hur man egentligen känner?

Troligen jaaa...

Men men whatever.

Nu är det storgos med H.K.H Hemi-katt som gäller.

Kisse lämnar inte mattes sida för många minuter men det var inte så rock n rolligt att följa med och duscha för där fanns det vatten...

Hjärtat då!

Näe men nu är jag mest sugen på att dra till Ö-götland igen..

Åh vad jag saknar vissa däruppe

Mathias <3  och Alex <3 mest då ja :D

Hm får se hur det blir....

Nästa planering...

Cruising i Jönköping eventuellt.

Men jag vet inte... =)

Jahapp, Nu finns det det bättre ljus i lilla Opeln i alla fall :D

Fick Baslådan ikopplad igår, hmm hade rett ut det själv eventuellt men lika bra att få hjälp av nån som kan med det.

Så tack till er två som hjälpte till med nya ljudgrejerna och det!!!!

Igår var jag hundvakt till Cross, jättego schäferkille så vi åkte en sväng och hans lycka blev total när han fick bada haha.

Saknar att ha hund jättemycket just nu, men finns inte pengar till det.

Kan säga att gårdagen var en bra dag över lag.

Blev ett akutbesök till läkarn under förmiddagen dock.

Så sjukskriven under två veckor på grund av utmattningssyndrom, stress, ångest och svag deprission :/

Beror dels på jobbet och en stor del på allt som hänt runt omkring senaste tiden.

Men jag är rastlös! Vill ha nått att göra....

Ska kolla på en lägenhet i Sandhem idag men tvekar.

Vill jag bo där eller närmare Vetlanda?

Svårt det här...

Får ju betydligt närmare till jobb som kommer bli fortsatt i Jkpg.

Men längre till umgänget...

Meen det kanske funkar sålänge?

För jag vill ha ett eget hem åtminstone...

Många beslut just nu.

Försöker ta en dag i sänder och koncentrerar mig på att bli av med stressen.

Det kommer att lösa sig, och jag har ju min finaste storebror och min bästaste Mathias som stöd i alla lägen!

Haha åhfan, vilken duktig lastbil som talar om att hon vill ha diesel :) Men bara att man BÖR tanka snarast, inte att man måste...
Tur att jag stod vid macken.

Jaha har denna veckan insett att jag visst kan backa med släp! Ja, ja det tar nån minut extra men ekipagét är ju 24,80. Bil & Släp ( 80 cm hit eller dit )

Nä om man kunde få lossa nångång? Hade tid 07.00 så det lär ta ett tag...

Annars går det bra, BUP 007 är min nuvarande adress känns det som ;) Möe timmar i telefon blir det men ett bra sätt att komma ifatt verkligheten.

Känns som att man sitter i en dvala, vet ingenting om vad eller vem jag ska tro på, orkar inte med allt skitsnack, lögner och svek längre.

Är så glad att jag har ett fåtal personer som står mig nära. Utan er hade jag inte orkat kämpa eller ens försöka reda ut allt.

Och nu har jag faktiskt hittat en låt som EXAKT beskriver hur man känner sig.. Mavericks " I Don't care if you love me anymore" så checka den.

Potatismos i huvudet, inget minne, trött och allmänt förvirrad är dagens status.

Känner en stor ångest inför att åka och jobba, har verkligen ingen lust alls.

En vän påstår att jag lider av utmattningssyndrom, så kollade upp det på nätet.

Stress i privatlivet och stora oväntande händelser och förändringar under en längre tid....

Är 7 år en lång tid eller?!

Orsakerna fanns ju med allihopa och en ganska bra beskrivning på hur man mår och känner sig.

Så gjorde ett test och resultat blev: Sök Hjälp!

Hm, nej tack...

(läkarskräck)

Låt mig bara vara!

Det blir bättre.

Önskar jag.

Nu ska man bara samla sig för ännu en lång helvetesnatt i Vetlanda och sedan a-post så det blir ännu mer stressande än när man kör Tranås. :(

Men det gäller att bara svälja tårarna och dra på det falskaste leendet nånsin, komma över tröttheten och kämpa vidare.

Men att man inte orkar längre - Det är ganska uppenbart!